Lundare

I lördags va ja å såg Rammstein i Globen. Mycke bra konsert!! Tog en bild som ja tyckte blev lite häftig:



bajbaj

Vilken eftermiddag! Skulle plocka upp Linda å Ella i sumpan efter jobbet. Såklart så va ju tågen försenade så fick vänta en halvtimma. De e ju helt åkej, men inte me tanke på va som händer sen. Vi åker ut till ön på Drottningholm me hundarna. De va längesen vi va där nu. Vi kommer fram å hundarna har skitkul, de e full fart på båda två.

Vi träffar ett par som va där me sin hund. Hundarna busar nere på isen. Öarna e ju omgivna av vatten, typ breda vallgravar. Vi började prata om hur illa de gått för vissa som sprungit ut på isen när den vart för tunn, hur hundar som drattar i får panik å hamnar under isen å hinner inte komma upp innan dom drunknar. Men ingen va orolig nu, när isen e så tjock. Hemska samtalsämnen men vi hade trevligt. De va kallt, så vi bestämmer oss för att gå lite. Vi börjar gå runt ön som vi brukar. Längst bort springer både Nilma å Ella ut på isen igen. Ja hinner inte se förrän de e försent att de finns en öppen vak där. Ja skriker på Nilma. Hon lyssnar inte. Hon hade fullt upp å springa å busa å ha kul.

Plask

Nilma ramlar i vaken. Ja står kvar nån sekund innan ja fattar va som händer. Skriker rakt ut å börjar springa ner mot henne. När ja kommer nära så ser ja paniken i hennes ögon, hon gör sitt allt för å komma upp, men de går inte. Ja springer ju i ren panik mot henne, men ändå hinner ja tänka att ja måste lägga mej ner så inte isen brister för mej oxå. Helt sjukt! Hur hinner ja tänka de? De enda ja hade i huvet va ju att nu förlorar ja Nilma! Men ja lägger mej iaf ner å sliter upp henne i hennes täcke.
En kvart ungefär hann vi va på ön idag. Kul, verkligen...

Fyfan vilken upplevelse. Nu när vi kommit hem å duschat båda två så e ja helt matt! Ja känner mej yr i kroppen. Ja har nog aldrig vart rädd för nåns liv tidigare. Vill aldrig mer va de igen heller!!

bajbaj

Idag fyller min älskling 3 år! GRATTIS NILMA!! (för du läser nog min blogg...)








För er som inte har hund ere nog svårt att förstå hur de e att va matte till en, likaväl som de e svårt för mej att förstå hur de e att va mamma till ett barn. De vi har gemensamt e den enormt starka kärleken!

De som e så häftigt me att ha hund e att man lever med, och förstår, en liten filur av helt annan art. Vi har verkligen hittat ett sätt att kommunicera trots vi e så olika.

Ska inte hymla me att ibland ere jobbigt, självklart. Man måste ha fantasi, tålamod och konsekvens. Men de jobbiga e en sån liten del i hunderiet. De vägs 1000 gånger upp av den kärlek och förståelse vi har, och hur kul vi har tillsammans!

Ja kan va pruttfull, supertrött eller halvdö av sjukdom, minsta pip från henne å ja vaknar direkt å förstår om hon e bajsnödig eller har ont nånstans.

Tyck gärna ja e konstig eller töntig för "de e ju bara ett djur", men hon e helt klart en i min familj!! Å familjen e de viktigaste man har!





bajbaj